335
Åb. brev 1583 7. juni.
der en endelig, tilbørlig och skickelig forordning om samme stollestand udi saa maade, at til hver gaard, udi sognit er, leggis och forordnis sin visse stolestad, och hvilken stollestad saa blifver forvist och udlagt til nogen gaard, dend skal al tid herefter blifve och følge dertil, och dend mand, som paa gaarden nu er boendis eller herefter komme[r] at boe en efter anden, skulle samme stollestad med och til gaarden bekomme, følge, niude och beholde som gaardsens rettighed och icke ved kiøb, gafve eller i nogre andre maade at skulle der fran fravendis. 2. Hvilken skik och forordning vi herefter i saa maade endeligen ville hafve holdit, bedendis menige bønder och almue udi Sølvitsborg len och hver serdellis strengeligen biudendis, at seg hver vide efter samme forordning, som her von Dona i saa maade och efter denne vor alfvorlig befalling och fuldmagt giørendis vorder. 3. Saa frambt nogen seg heremod modvillig lade befindis enten med ydermere kif och trette eller slagsmaal for dend sag, da skal dend eller de, som det skielligen ofverbevissis kand, straffis derfore paa gods eller lif efter, som samme hans modvillig mishandel blifver til.
333. 1583 7. juni. (Koldinghus.) Åb. brev til vore og kronens bønder i Koldinghus læn om ikke at hugge i skovene uden udvisning. Jyske reg. 3, 513–14. Eptersom vi nogne aar forleden hafve ladit vore obne brefve udgaa, at hver skulle tiltenke underskoufven her udi lennit at frede, och vi nu forfare, at underskoufven icke des mindre møgit til uplicht forhuggis och at, hves i behøfve til gierdsel, en part undertiden blifver huggit om sommeren och icke udi rette tide, derofver underskoufven met tiden blifver øde os paa vor fredejacht och vildbane icke [til] ringe skade, och paa det sligt udi tide maa
