371
Ab. brez 1585 3. jan.
vildt udi vort land Falster och det synderligen paa nogle steder, som de regne och tilholde sig for enemerke, hvilke enemerke de efter deris vild och vilge denum giøre, indtage, udstrecke och beskrifve, som dog af gammel tid icke hafve verit, ei heller endnu med rette kunde achtis for louglig enemerke, och efterdi udi vort land Falster al tid och af arrilds tid hafver verit fredejacht och vildbane for vore forfedre och fremfarene koninger her udi rigit, och os derfore er ulideligt, emod saadanne vor rettighed at handlis och udi forskrefne vor vildbanne i saa maade at skiudis och forødis, I. da ville vi hermed alle och hver, hves stands och leilighed de ere och vere kunde, hafve advarit, alfvorligen och strengeligen forbudit at skiude eller [i] nogre andre maade ødelegge noggen adelvilt enten paa de steder, som vi och kronen hafve fellit och paalob, eller och er vor och kronens endel och enemerke udi vort land Falster. 2. Och dersom nogen ofver vor tilforsiun her emod sig fordrister at skiude eller skiude lade nogen diur, da ville vi alfvorligen befallit och med dette vort obne bref fuldmagt gifvit hafve Henning Giøe, vor embitsmand paa vort slot Nykiøping, saa vel som och hans efterkomere vore embitsmend same steds at skulle giøre sin yderste och mueligste flid denum at eftertrachte och ofvermechtige, och dersom de ere af almuesfolk och icke af adel, da denum, vere sig hvem de kunde vere eller tilstande, fenkligen at anholde och udfordre ofver denum, hvis dom och ret gifver. 3. Dersom och befindis nogen af adel sig dertil at formette at skiude nogen diur och adelvilt paa de steder, forskrefvit staar, udi vort land Falster, som vi dog icke ville os af nogen formode, da skal forskrefne vor lensmand søge denum, hvor de kunde vere at findis, och giøre denum handfast och indlegge denum udi et erlig herberge
