373
Krigsordning 1611 10. apr.
och ærligste settis och antagis, at enhver, och besynderlig herrer och de af adelen, ere skyldige os som deris feltherre och udi voris fraverelse vor feltmarskalk och ritmestere och de, som paa deris vegne hafve nogen befaling, al ærlig och billig lydighed at bevise, och besynderlig, ¹naar marken blifver bestillet, skulle de gifve grandgifvelig acht paa, hvorhen och udi hvad led enhver forordnis, at hand sig baade dag och nat, naar fornødenhed det udkrefver, der samme steds lefvendis eller død kand lade finde, manden och hesten, som for och hos hannem holder, flitelig och vel merke, och, naar mand med fienderne hafver at skaffe, och hand ser sin fader, broder eller ven af fienden at trengis och vere udi høieste nød och fare, da skal dog fra det sted eller led, hvorhen hand er forordnit, uden sin øfverstis, ritmesters eller førers forlof, sin fader, broder eller ven at komme til hielp och undsetning, icke undvige, men blifve paa det sted, hvorhen hand er forordnit, och omskønt andre bestillede krigsfolk fienden ofvervinder, da skal dog den, som er sin øfverste lydig, om det end skede udi slagtning eller storm, jo saa gild och gief achtis och holdis som den, som gierningen tilhialp at fuldkomme, paa det ulydighed kand afskaffis och lydighed efterkommis. Hvo, herimod giør, skal straffis, som for er rørt. Kilde: Altes ritterrecht § 18. 1 OT: wan das feld bestellet wird. B. Efterdi hidindtil om deris straf, som giøre imod forskrefne den loflige ridderrettis artikle, sagt er, da ville vi nu och sette, hvad de lydige, som sig ærlig, ridderlig och mandelig beviser, for god beløning sampt adelig lof af os som krigsherren och udi voris fraverelse af vor feltmarskalk skulle hafve sig at formode. Kilde i det væsentlige: Altes ritterrecht, indledning.
