29
Forordning 1596 9. avg.
231. Skal oc ingen motvilliger vis giørre sin vert och vertinde eller deris folk och tynde nogen ofverlast och ofvervold, men skal skicke och forholle sig fredsom och vel emod dennem, som hannem bør, och dersom nogen blifver sin vert och ve[r]tinde skyldig for øl och mad eller i anden made, skal hand det til rette til villigen och nøgaftig betalle, men dersom nogen for slig ofverlast och motvillighed blef beklagit och blef hannem ofverbevist, hand skal efter sagsens lelighed och efter afsagde dom och sendtens alvorligen straffis. 1 V forbig. § 23. 24 (20). Skal och ingen udi det ringiste forgribe sig emod regementet under høgiste lifstraf, och dersom en eller flere forgreb sig nogit imod nogen disse forskrefvenne artickel och udi en eller anden made giorde nogit deremod, saa hobtmanden derforre paa vorre vegne enten ved profossen eller hans stokknegte skulle tage sig det an, da skal ingen sette sig herudimod eller giørre dennem derpaa nogen forhindring, ei heller rotte sig til sammen och giørre paaleg och mytteri mod dennem, men skal dennem dervid beskytte och handheffe, och dersom befindis at en eller flerre giører profossen 3 eller hans knegte derpaa nogen forhindring, och misdederen derofver kom bort, hand skal icke allenne straffis som misdederen sielf meden, udi det hand hafver sig forgrebit emod regementit, skal han straffis paa lifvit. 1 V: lensmanden. 2 V: vachtmesteren. 3 V: vachtmesteren. 25 (21). Alle disse forskrefvenne artickils hver och besynderlige ville vi Christian den fierde . . . fast och ubrødeligen haffue hollit och efterkommit, dog ville vi os forbehollit hafve dennem at formere, formindske och forandre efter, som tilfallende leglighed och nottø[r]fte kand fordre, och vi kunde acte och betenke gavnligsten at verre.
