117
Forordning 1623 20. novbr.
er anliggende, hvilket portneren och borgemesteren, strax efter høimessen er ude, skal ansige. II. Och paa det bønderne och deris børn och tiund de hellige dage icke skulle formenis at søge kierken och bruge sacramenterne, da ville vi vore fogder och embidsmend alvorligen befalit hafve, at de icke allene ofver denne voris forordning med ald flid holde, meden och at de bønderne och deris børn och tiund paa hellige dage med fordringskab och alt andet arbeide, hvad det och vere kand, aldelis hafve forskaanede och upantede, med mindre saadan uomgengelig fornødenhed, dog guds tieniste uforsømmet och aldelis uforachtet, indfalder, som gandske ingen forhalning kand lide. 12. Hvorimod de gamle skulle vere forplichtede deris børn och unge folk hver helligdag efter predicken at lade komme til kierken och der lære och høre deris børnelerdoms forklaring och anden gudelig sang och lærdom at øfve, med mindre de saa smaa ere och veien saa lang och farlig, at det icke trøgeligen ske kand, ti da skal de dennem udi de byer, som nest sammel ligger, lade forsamlis saa vit mueligt, hvorthen och deignen sig skal begifve.
13. Biskopperne ville vi och hermed hafve paalagt, at de deris underhafvende prester denne voris forordning flitteligen at efterlefve aarligen formaner och dermed hafver inspection, at det sker. 14. Derforuden ville vi och borgemestere och raad serdelis befalet hafve, at de med sveren, banden och helligbrøde hafver indseende och i synderlighed med arbeiden under predicken, saa och at vin, brendevin eller anden drik ei tilstedis at udtappis, for høimessen er at ende, uden allene til siuge, om de det ere begierendis, och at de derofver ere, at kirkeordinantsen, lougen, recessen och forordninger udi hvis forbemelt efterkommis.
