666
Forordning 1636 14. maj.
ting af byfougden och ser af borgemestere och raad holdis, hvilket och i alle kiøbstederne herefter ske skal, endog hvor hidintil de tillige paa it sted och tid hafver verit holdet, och sagerne tit och ofte fraa raadstufven til byting, och fraa byting til raadstufven efter deris beskaffenhed henfindis eller visis, och ingen bør udi en sag for tvende rette at kiende och hafve at forrette. 6. For det sidste, borgemestere, raad eller byfogit skulle icke mue vere kierkeverge, ei heller til andre deslige vergemaal settis, saa och ei vere nogen umyndigis verge, uden de ere dens rette fød laugverge efter lougen, eller och byerne saa ringe ere, at ingen anden vederheftig er at bekomme, daa lensmanden derom advaris, och hand betenke, hvor vit verge kand betrois, saa och tilsette den, som saa vit svare kand til den umyndigis formufve. 7. Ti biude vi och hermed alvorligen befale vore landsdommere, fogder, embidsmend, adel och ridderskab, saa och de, hals, hand och birkeret hafver, saa vel som och borgemestere, raad och byfogder, at de sig efter denne voris vilge och forordning rette, saa och indseende hafver, at den af en och hver vedkommer holdis och efterkommis, med mindre de derfore tilbørligen ville stande til rette och som ved bør.
564. 1636 17. maj. (Hafniæ.) Frdg. om, at præsteenker, som nedsætte sig i byerne og drive ringe handel, må være fri for kongelig skat, borgerlig og bys tynge. Sæll. tegn. 26, 35–36. Samtidigt tryk på 2 blade med 6 linjer på 3. side. Desuden trykt samtidig med 10 linjer på 3. side og efter et af disse tryk hos Rørdam: Kirkelove 3, 255–56. Eftersom vi komme udi forfaring, hvorledis geistlige enker, som sig udi kiøbstederne nedsetter, af borgerskabit formenis nogen næring at drifve, med mindre de med
